Folk som inte kan hantera sidorna på internet, vad är det då för mening med att försöka använda det?
Att använda sin blogg/facebook/instagram/ what ever till att göra folk avundsjuka och låtsas som att verkligheten är så underbar.. vad är poängen? Det måste ju finnas något annat sätt att få motivation på? Eller?
Att ge andra personer prestationsångest eller känslan av att dom inte räcker till, det är något jag aldrig mer kommer göra. Jag vet hur fruktansvärt mycket det kan ta på ens psyke och man kan nästan tappa bort sig i själv i kampen om att försöka vara någon annan.
Mitt tips till er: sluta sök den typen av uppmärksamhet och hitta motivation i någonting annat. Tänk efter innan ni publicerar någoting på internet. Vad vill jag med det här? och hur kommer folk att reagera? Hur skulle jag reagera? Det är en taktik jag har börjat med och jag lovar, alla tjänar på det i slut änden! :)

Detta skriver jag utan att ta hänsyn till hur jag i tidigare inlägg uttryckt mig, everybody´s changing .

Måndagens outfit.
Linne: JC 149:-
Kofta: Lindex 299:-
Jeansleggings: H&M 129:-

Sen hade jag mina bruna kängor till de.
Snyyyggt sörru.

Att få en ny och fräsch blogg kanske ger mig lite extra energi att lägga ner på några inlägg.
Jag saknar som sagt bloggandet men vill inte att det ska gå till det stadiet att jag mår dåligt om jag inte gör ett inlägg, som det blev förut... Och när vi ändå pratar om beroende, så har jag inaktiverat min facebook.
Jag kände att det började gå för långt och jag kunde nästan inte kontrollera det längre.
Facebook tog över mitt liv.
Som min kära vän Johanna sa: "Snart kommer en vanlig diagnos att vara Facebook-Schizofreni" och det ligger mycket sanning i de. Så jag gjorde mitt val. Inakriverade facebook och lägger den energin på mitt liv.
facebook börjar balla ur. Det enda man ser är "gilla" "gilla" "gilla" "är jag fin?" "depp" "depp" och självklar EN MASSA egobilder på folk med dåligt självförtoende. För att inte tala om all mobbning och utfrysning.
Nej det blev för mycket för mig, tack och adjö facebook.

Så, ja jag har flyttat ut i skogen med Erik. Till ett hus uppe i Svedja.
Vilket innebär att min hästintresse sinar ut i sanden. Kvicken står i Lilltjära och tiden räcker inte till när han står så långt bort. Tur att jag har min lilla misse och hunden Zeb att roa mig med än så länge.
Men när allt är klart här hemma med utbyggnad å garage, plus när/om jag fixar mitt körkort så blir det nog en till familjemedlem här hemma också. En hund såklart.

Detta var allt för mig ikväll och jag hoppas att jag får mer kraft i framtiden till att skriva av mig här på bloggen med.


Denna bild tog jag igår när jag och Erik gick runt vågen på kvällskvisten.
När vi var påväg hem såg Erik i backspegeln att det va massa lysen som blinka borta vid statoil så vi vände och parkerade vid max sen gick vi över vägen bortåt. Ingen trevlig syn. 2 ambulanser, 2 brandbilar, minst 3 polisbilar som spärrade av vägen. En ny BMV som måste kommit upp på refugen och knyckt till för hårt i ratten för han hade gjort en 90 graders kurva rakt ut i diket och upp på gångvägen, in i en stenmur. Totalmos av bilen både fram och under. Killen som körde la dom på en bår och körde till sjukhus. Självklart så knäppte jag INGEN bild då det vore respektlös mot den stackars killen som körde, dock var de snorungar som också hittat dit som knäppte kort. Ville gå dit och ruska om dom men icke...

Haha, nu är det slut. lovar.

Idag så har jag varit på mammas 50 års kalas. ätit sig tjock? japp!
Massa goda bakelser och god smörgås tårta tackar man inte nej till.
Hon fick många fina presenter, bland annat en orkidée av mig :)¨
Just nu sitter jag i köket och är hundvakt åt lilla Lexi, men de varar inte så länge tror jag.
Alltså allvarlig? Någon som vill komma och ge mig lite motivation? Skulle behöva de till diverse daker. Bland annat att träna, städa, plugga osv. HJÄLP!

Har ett liv ja! ;)