Jag har gett dig många chanser, jag gav dig en nyss. Du valde att inte ta den. Och nu ger jag upp.

Har haft en toppenkväll med Åse, god mat, godis och en jätte bra film. Tack för det <3

Dock blev det lite jobbigt mot slutet då det blev massa strul. Hittade inte min plånbok så skulle inte kunna ta mig hem så fick jaga skjuts osv. Men det löste sig och jag är hemma nu. Så varför är jag deppig? Jo det är så att det känns som jag och min bästa vän håller på att glida isär. Vi har tappat respekten för varandra. Slänger ur oss allt möjligt som sårar och gör ont. Det är jobbigt att det ständigt är en kamp. Jag är jätte trött på det. Vill bara ge upp. men det är inte så enkelt...

 

Sitter nyduschad i sängen nu. Ska klä på mig, sminka mig och ta ett besök på konsum innan jag drar vidare mot en kväll hos Åse i Bollnäs. Hoppas hon hjälper mig på andra tankar, för just nu är det mesta bara skit.

(bild tagen i våras)

 

Det konstiga är, att redan vid denna tidpunkt kände jag att jag inte var nöjd med min kropp. Att jag vägde för mycket och att det var för mycket "löst på fel ställen". Och nu idag, skulle jag kunna döda för att se ut sådär. Då är min fråga: VARFÖR är man aldrig nöjd med sin kropp? Jag vet att jag inte är överviktigt, inte fet, inte tjock. Det säger jag inte heller. Jag är bara inte nöjd med min vikt, eller form. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. När jag gick på sommarlov i våras så tänkte jag att jag skulle göra den här sommaren till den bästa med mycket motion och roliga äventyr. Nu efteråt kan jag ärligt säga att det inte hade kunnat bli en värre sommar. Det känn som att jag inte riktigt fattar att det är över. Jag kan inte acceptera att det är höst nu. Jag hann aldrig göra sommaren bra. Jag hatar att jag gräver ner mig för mycket i det som varit. Jag har svårt för att gå vidare... Inte nog med det så har jag fått denna hemska smärta i hela min kropp. Axlar, höfter, knän, rygg, nacke huvud... Och det går inte vidare bra i skolan heller... Usch. MÅSTE rycka upp mig och göra någonting med mitt liv.

Inte min dag idag. Känner mig obekväm och i vägen ungefär. Jag vill hem till min häst, mina vänner och min pojke... Efter skolan åker jag iallfall direkt till stallet, sen åker jag till Saga och sen sover jag hos Jenny. I morgon ska jag följa med henne på tävling i hudik. När jag kommer hem ska jag mysa med älskling och på kvällen ska jag till Åse och kolla på film! :) Så skoldagen får gärna ta slut någon gång........... NU ska jag ringa johanna och fråga om hon vill med på ICA, är så jävla hungrig.....

Försov oss som nå jävla as i morse. VI brukar kliva upp klockan sex och åka tio över. När vi kolla på klockan så va hon 06.35 ! När klockan va 06.43 så fick jag hoppa av i Norrbyn och gå hem. Erik fortsatte direkt till jobbet. Uff va jobbigt de va att gå med tankepå att jag vaknade för typ 5 min sen och hade inte tagit nån medicin... Men nu är jag hemma iaf. Missade ju första bussen så måste åka kvart över 8 då istället. Missar 45 min av morgon matten. Skiiiit också. Jaja måste försöka göra det bästa av dagen även fast jag ser ut som en skadeskjuten säl i ansiktet..... Jävla finnar. DÖDÖDÖDÖDÖDÖDÖÖDÖDÖÖDÖDÖDÖÖDÖDÖDÖ

 

Sov hos Erik i morse och efter att vi ätit frukost så skjutsade han mig och Agnes upp till Spännars. Där var det clearround hoppning och KM idag. Sen gick vi till stallet, mockade och red en sväng. Och sen fick vi gå hem...Nu snart ska Erik hämta mig. Vi ska åka och handla och sen ska jag sova hos honom.

På tisdag ska jag till sjukgymnasten och på onsdag är det halkbana, har redan ont i magen över de :(

Nu ska jag klä på mig och packa väskan, Erik kommer nog snart...

 

Borde promenera... Men låtsas som att jag måste stanna inne i sängen och läsa istället. hehe.

 

Hejhej. Har precis kommer hem från stallet nu. Har ridit med Ida nu på morgonen.

Egentligen borde jag inte sitta vid datan, jag borde läsa i den där jävla boken. Så jag gör väl de då....

I väntan på att älskling ska ringa och vill va med mig, hehe

 

Kommer aldrig att glömma dagen då det blev du och jag. Är dig evigt tacksam för allt du gjort för mig, allt du gör för mig. Det betyder så himla mycket. När allt är skit och det känns som att ingen fattar, då finns du där när jag vänter mig om och tänker gå min väg. Du har alltid räddat mig, vad jag än gjort eller vilken situation jag än hamnat i. Du är en av de vackraste människor på denna jord. Du är inte perfekt, det är inte jag heller. Men vem har sagt att man måste vara det? Ditt leende gör mig lycklig. Jag älskar dig nog mer än vad jag tror, mycket mycket mer. Det är nog därför jag accepterar dom sidor hos dig som inte borde accepteras. Du är för fin för att såras, för fin för att må dåligt. Jag önskar jag kunde hjälpa dig så som du hjälper mig, men jag börjar inse att jag inte kan det. Det gör ont, men jag kan inte göra någonting åt det. Inte mer än jag gör, att finnas här för dig när du än behöver mig

Har äntligen landat med min nyduschade kropp i sängen efter en jobbig dag. Jag har:

 

*Promenerat med en helt störd hund

*Slängt ner katter från bänken hela dan

* Haft ont i kroppen/varit slö

*Ätit gröt

*Haft så ont i magen att jag inte ens kunde stå upp

*Ridit

*Ätit på Sibylla med babe

*Saknat/saknar erik........ <3

Har gjort färdigt och skickat in historiauppgiften, jag har varit och köpt kattmat och jag har varit och hälsat på Gunnel på Kilaforsskolan. Nu har jag pluggat två repetionsfaser på abe's hemsida och känner mig dötrött. Måste vara medicinens fel... Eller den jävla kylan. Vill bort till värmen! Äsch nu ska jag sova en stund tror jag, sen stallet, duscha och hoppas på att mamma gör nån god mat. Jag är hungrig som ett as

 

Kom precis hem till mamma nu. Ska slänga på mig myskläder, värma choklad och sen ta tag i historia uppgiften. Ska läsa igenom kapitlet om Sveriges 1800-tal och sen göra en uppsats. Sen blir det en långpromenad med Ester, promenad till stallet, rida och eventuellt gå hem eller om jag tar bussen. Det visar sig. Fullspäckad dag trots att jag är ledig! Får inte glömma bort att läsa i boken heller.......

 

Jag tar dagen som den kommer. Har inga förhoppningar på dom kommande dagarna och har heller ingen lust att se negativt på dom. För man vet inte vad som kommer att hända. Vänner kommer och går. Du vet aldrig när du finner en ny vän, eller förlorar en gammal. Det är sånt som visar sig med tiden. Hur framtiden blir. Jag har svårt att blicka framåt. Istället står jag still och trampar. Arg för att allting blivit som det blivit, arg för att jag blivit den jag blivit. Känner att tankarna börjar bli för många nu och dom får snart inte plats i mitt huvud. Minnena från förr tränger sig på, och gör sig påmind. Folk som anklagat mig för olika saker, folk som kallat mig fula saker. Hemska saker som jag bara vill glömma. Varför kommer dom tillbaka nu? Jag som lyckats stoppa undan dom så fint. Var jag verkligen så hemsk? och var det isåfall mitt fel, eller någon annans? jag blir tokig. när ska det klarna. jag får ingen ordning på det. vad hände egentligen? vart gick allt fel? Var det kanske innan jag föddes redan. När pappa fick sin första cancer, eller var det precis när jag skulle födas, när pappa fick reda på att han hade cancer igen. eller var det när dom bestämde sig för att skilja sig när jag var 3 år? eller var det när agnes föddes, när jag kände mig bortglömd. eller var det när thomas fick hjärnblödning och låg i koma i en månad? jag kan än minnas dagen. då var jag stolt över mig själv. en tio årig tjej som fick se de hon fick se, med sin yngsta syster i handen. Agnes pappa, mammas man låg där på sjukhuset med slangar överallt. i huvudet, i ansiktet, i bröstet i magen. överallt. var det då, var det då gud bestämde sig för att livet skulle fortsätta i samma riktning? eller var det när dom skiljdes, vi förlorade huset, bilen, transporten, min älskade ponny... var det då jag tappade bort mig själv? JagD skulle gärna vilja veta vart allt gick så snett. Jag skulle nöja mig då, jag skulle sluta fundera. Acceptera att livet blev som det blev, och att det kommer bli som det kommer bli. Men utan svar kommer jag fortsätta att älta i samma frågor om och om igen.
Den största frågan jag bär på... är vad jag gör för fel.

Hoping for the best but expecting the worst

Hade medicin 2 timmar i morse. Blev klar med alla obligatoriska frågor som ska vara inlämnade innan fredag, det var kravet för att vi skulle få vara ledig. Då slipper jag göra dom hemma! Dock har jag mycket att göra hemma ändå. Jag ska läsa ut min engelska bok och göra alla 3 återstående inlämningar som hör till den. Sen ska jag göra klar naturkunskaps frågorna och börja på min svenska uppsats. Usch det lät jobbigt... Fick iallafall reda på att jag kanske får A på min diabetes uppgift. Gjorde klart kompletteringarna nu så det är väl bara att hoppas! :)

Nu ska jag kila till bussen och åka till pållen och mocka, sen ska jag hem till Erik och läsa engelskabok och laga mat. Hoppas ni har en bra dag!