Egentligen kan man väl säga att allt är över nu. Men det är inte det, inte för mig. Tankarna finns med mig var jag än går och vad jag än gör. Ensam? ja fruktansvärt. Men jag lever iallafall och jag tänker ta en dag i taget och göra det som måste göras. Skolan bland annat. Ja fy den där skolan... Såhär är det med mig... Jag hör inte om någon lärare pratar med mig det går in, och sen ut. Jag fattar inte, mina öron kopplar inte till hjärnan. Därför HATAR jag dom första veckorna i skolan som bara består av information, prat och genomgångar. I don´t get it. Hoppas mina lärare fattat de nu så dom inte tror att jag är otrevlig och ointresserad. Ser ju död ut när dom försöker förklara nå. Ska jag lära mig något måste jag ha papper, penna och en bok. Så är det bara. Men jag ska fixa detta läsår också. Trots alla motgångar och trots all konstig person på Torsberg. Japp!

 

/tjejen med magont